En taskig entré kan förstöra allt. Se här baAAAARAJAJAJAJNGGGHK!!!

Jaha. Då har man skaffat blogg. Här är det alltså tänkt att jag ska skriva. Tro fan det! Jag ska inte sia om innehållet redan nu, utan det får bli som det blir. Om man som jag lider av beslutsångest, är det ett under att skapa en sån här blogg (håll med om att det är ett fult ord - blogg). Det är typsnitt och färger och bakgrund och marginaler till höger och vänster (ovanligt att få använda det uttrycket bokstavligt). Och en sak ska ni ha klart för er - jag är inte nöjd! Varken med utseende eller innehåll. Nu har jag sagt det. Det är inte heller säkert att något av dem förbättras under resans gång, men kom inte och klaga vartefter.

Och namnet på den här bloggen sedan: "Inget särskilt"!? Det låter som han tagit hjälp av alla dessa svettiga glesbygdstonåringar som på högstadiet skulle hitta på ett coolt namn till sitt rockband och i sin demokratiska vånda slog till med No Name (de var betydligt fler än vad man kan gissa, dessvärre). Nåja. Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra, etc.
Eller som JL sade efter att några, för dennes konservativa värderingar frånvända, ynglingar i Kalmar slängt i honom i fontänen på Larmtorget under pågående röstfiske: Ungdom - det växer bort.

Men jag, då? Jo, till saken. En gång i min barndom hade min fyra år äldre bror M utfört ett ganska sofistikerat practical joke. Min far är, liksom jag, fågelskådare (det kan tänkas dyka upp fler inlägg om den saken senare) och förde för ändamålet dagbok i vilken han dag för dag skrev upp de ornitologiska observationer han gjort. Varje kväll fylldes den i och förvarades väl skyddad i nattygsbordet. Den var av typen "Fem års dagbok" där varje blad bestod av ett datum och var indelat i fem lika stora delar. Vid nyåret 1988/89, kan det ha varit, var det så dags för far att skaffa en ny och här måste M, som inte alls är fågelskådare, ha skridit till verket.

Nästa år började lida mot sitt slut. Första femtedelen på blad efter blad hade varsamt fyllts i och vi skrev december. Då uppdagades det hela. När far vände blad till månadens sjunde dag, tillika min födelsedag, hade "någon" över vart och ett av de fem åren, med bläck, skrivit "Inget särskilt". Elakt, men roligt! (Ja, nu ja.)

Så här är den: Inget särskilt-bloggen, med inga särskilda inlägg av en ingen särskild författare. Håll till godo!